Partipolitisk biskop

I Stockholm har vi en socialdemokratisk biskop, Eva Brunne. Självklart har en biskop – precis som alla andra människor – rätt till en politisk uppfattning. Det är bara det att hon inte bör uttala sig partipolitiskt eftersom kyrkan är en trosgemenskap – inte en åsiktsgemenskap.

Mot den bakgrunden är det minst sagt förvånande att biskopen twittrar  följande till Stefan Löfvén  efter IT-skandalen i Transportstyrelsen och regeringen:

”Tack Stefan Löfvén för ditt starka och tydliga ansvarstagande”. Vi var nog många som kunde tänkt oss en helt annan hantering av skandalen.

På en fråga i Aktuellt häromkvällen sa biskopen att hon inte alls förstod varför folk hade blivit upprörda över hennes uttalande och hon påstod att när en biskopskollega twittrat till en borgerlig.  partiledare så var det minsann ingen som blev upprörd. Nej just det. För så här twittrade den biskopen:

”Jubel för @annieloof som med starkt patos talar evangelium – motfrämlingsfientlighet, rasism och intolerans.”

Men är det inte just evangelium som är grunden för den kristna kyrkan och är det inte just det vi ska tala om?

Och visst är det fantastiskt att Eva Brunne inte ser skillnaden på sin partipolitiska gratulation och Fredrik Modéus  kristna kommentar.

Lögn och felaktigheter

För övrigt kan jag notera att vår nuvarande kyrkorådsordförande sprider ryktet att om Borgerligt alternativ vinner valet så ska vi lägga ner samtalsakuten. Jag vet inte var han har fått detta ifrån. Något sådant har överhuvudtaget inte diskuterats, än mindre föreslagits. Men visst är det konstigt  att man försöker vinna anhängare genom att ljuga om andra.

Han påstår också att skälet till att antalet gudstjänster har halverats beror på att Borgerligt alternativ inte velat anställa präster beroende på sammanläggningen mellan våra två församlingar. Det är en mycket konstig historieskrivning. Minskningen av antalet gudstjänster har skett mellan åren 2008 och 2016. Det framgår av församlingens senaste årsredovisning. Vad som hänt i år vet vi ännu inte för den statistiken är av naturliga skäl inte klar. Och påståendet att vi inte vill anställa präster är också felaktigt. Det vi har sagt är att man inte ska fastanställa någon i avvaktan på att den nya organisationen för pastoratet är klar. Under tiden kan man bara anställa människor på vikariat. Så inte heller detta är sant.  Men faktum kvarstår. Antalet gudstjänster och gudstjänstbesökare har halverat under de senaste åtta åren.

Ingela Gardner                                                                                              

Socialdemokraterna har städat efter sig, säger kyrkorådets ordförande.

Har man råkat städa bort Herren själv?

Socialdemokraterna har tappat bort det som är kyrkans egenart. Partiet ser kyrkan som ett exempel på en integrerad del av den svenska modellen. Man framhåller  arbetsgivaransvar och att öppna arbetsmarknaden för ungdomar. Man vill bli Sveriges bästa arbetsgivare. Och det är ju bra. Men kyrkan är mycket mer.

Foto Jan-Olov Sundström

Kyrkan har fått ett unikt uppdrag av vår Herre, att vara Bedjande, Förkunnande, Tjänande och Missionerande. Därför är vi skyldiga att agera när antalet gudstjänster halveras och likaså besökare. Men inte ett ord om detta från Socialdemokratiska partiet, inte en enda idé om hur utvecklingen ska vändas.

Kyrkan ska vara där människorna är. Därför är vi skyldiga att förrätta gudstjänster även i Ö Ryds kyrka. Det är där invånarna i sydvästra delen av pastoratet behöver en levande kyrka, inte ett konstmuseum.

Ungdomarna är kyrkans framtid. Tack och lov har vi idag en bra barn- och ungdomsverksamhet. Men partiet har inte nämnt ett ord om hur arbetet med ungdomar efter konfirmationen ska intensifieras. Eftersom det handlar om vår framtid vill vi inrätta ett ungdomsråd som stöd för utveckling av ungdoms-verksamheten.

Socialdemokraternas ledning har varit enbart förvaltande. Man har behövt städa upp efter sig själv.Men det räcker inte med en passiv förvaltning när kyrkan konfronteras med ödesfrågor om framtiden.

För övrigt håller vi med om att kyrkan är till för ALLA, inte bara för regelbundna gudstjänstbesökare. Men den ska styras av engagerat kyrkfolk.

Vi behöver en djärvare men mindre politisk kyrka. Kyrkan ska inte vara en del av den stora socialdemokratiska rörelsen. Kyrkan ska vara fri att forma sitt budskap.Vi har viljan, idéerna och kunnandet för att styra utvecklingen rätt. Därför behövs vi.

Ingela Gardner Sundström               Gunnar Hallberg                          Mert Lepik

Presentation av Celine Alfredsson, 21

Celine står som 4:e namn på vår valsedel.

Jag har bott i Åkersberga i 20 av mina 21 år. 

Jag är både döpt och konfirmerad. 

Jag har en gymnasieexamen inom ekonomi och entreprenörskap. Just nu pluggar jag Reklam och PR på universitetet men har även tidigare läst Modevetenskap. Studierna kombinerar jag med jobb. Inom en snar framtid hoppas jag på att driva eget. Sedan många år tillbaka tränar jag Taekwondo, vilket är ett av mina fritidsintressen.

Det jag framför allt brinner för inom kyrkan är arbetet för ungdomar. Jag vill arbeta för att ungdomar ska känna sig starka i sig själva och inte glömma bort kyrkan. Konfirmationen är en viktig tid och bör ses som något roligt. Oftast är lägertiden under konfirmationen ett av de första tillfällena som man är borta en längre tid från sin familj vilket kan göra att man växer som person. Nya tankar väcks och det är ett tillfälle att skaffa nya vänner.

Konfirmationen handlar om så mycket mer än bara gudstjänster och presenter… Det är en viktig start där man utvecklas som person inför det vuxna livet som väntar. Jag vill att konfirmationen ska vara en tid man kommer minnas resten av sitt liv som en positiv upplevelse.

Oavsett ålder, kön eller etnicitet ska kyrkan vara en plats där man alltid känner sig välkommen och trygg men även ses som en plats där man tillbringar fina stunder tillsammans med andra. Genom kyrkan och kristendomen ska man känna en gemenskap, även om man inte är mer aktiv än att man firar kristna högtider. 

Varför kandiderar jag? 

Under min uppväxt har jag haft flera fina upplevelser genom svenska kyrkan. Det började med mitt eget dop där jag efteråt har fått se fina bilder och höra berättelser om dopklänningen som jag hade på mig som har gått i släkten. Därefter fick jag uppleva min brors dop, vackra bröllop och fina begravningar. Vi får inte glömma skolavslutningarna som vi hade i kyrkan varje år. Det var en stund på året som var väldigt uppskattad av familj och vänner. En tid av glädje när man fick klä upp sig och sjunga tillsammans med sina vänner. 

En av mina starkaste minnen är min konfirmation. Det är en upplevelse jag alltid kommer bära med mig. Många fina gudstjänster ledde till ett väldigt roligt och lärorikt läger.

Allt bygger på en slags gemenskap och trygghet som jag gärna vill arbeta för att kunna behålla och ge andra möjlighet att få uppleva.